Emelies leende livsresa

 Så var en till termin avklarad. 3 down and 6 to go. En tredjedel av vår utbildning och nästan halvvägs till sjukskötare. Herregud säger jag bara. Om jag ska vara helt ärlig så har jag ibland absolut ingen aning vad jag sysslar med. Det är svårt att veta om man har valt rätt och om detta verkligen är vad man vill göra i framtiden. För vissa dagar så känns det faktiskt sådär att jag inte alls är säker på att det är vad jag vill. Ett liv på sjukhus, med treskiftesjobb, med tuffa arbetsförhållanden och där de ständigt tycks skära ner på vården... Usch känns det bara ibland. Men sen är det ju förstås så att inom vården finns det ju så otroligt mycket annat man kan göra också, så det finns ju inget som säger att jag behöver arbeta på just en sjukhusavdelning. Dessutom har vi ju inte alls fått prova det vi faktiskt har sökt till; barnmorskeyrket! Så vem vet, säkert blir det helt bra sen. Som kontrast till dagarna jag tvivlar så har jag också många dagar då jag trivs helt otroligt bra och ser fram emot allt vad man kan få göra. Så saker o ting svänger väl helt enkelt rätt mycket! EN sak jag åtminstone vet är att JUST NU är jag glad att det där arbetslivet är långt borta, skulle inte vara redo överhuvudtaget att lämna studiebubblan. 

 

Skolan har varit varierande med både riktigt intressanta kurser och sen en del som man kanske helst hade kunnat skippa, men även de allra tråkigaste delarna tycks höra till. Som de avslöjats på snapchat så fortsätter vi med våra praktiska kurser där vi pickar varandra o annat skoj. Det är riktigt skoj att se att vi faktiskt lärt oss riktigt mycket. Under sex veckor var det dags för praktik, första gången på ett riktigt sjukhus. Mitt under praktikperioden ville man nog ofta bara ha tillbaka våra vanliga liv och halv sex på morgonen var man nog inte så taggad, men så här i efterhand kan man nog ändå se att det var lärorikt. Jag är stolt över det jag lärt mig den här terminen, jag är stolt över att jag inte freakade out fullkomligt över finskan och jag är stolt över att jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig under praktiken. En hi five till mig själv över utbildningen helt enkelt! 

 

Sen till allt det där andra. Allt studieliv, allt man gör med vännerna, allt som händer i vardagen, allt va man gör (eller inte gör) då man är själv osv. Vardagen helt enkelt. Har nog hänt så mycket under hösten att allt bara flyter ihop. När man ser tillbaka på bilder så minns man nog allt men så här spontant så är helt terminen rätt flytande. Har i alla fall gjort otroligt mycket härligt och för det allra mesta så kommer jag titta tillbaka på den här terminen och minnas allt bra :) 

 

Min lägenhet har blivit mitt hem mer och mer, kan fortfarande tänka på ofta hur bra jag trivs. Jag har tagit så många promenader att man omöjligt kan hålla räkningen och troligtvis sett varenda träd på gång avstånd från där jag bor. Jag har haft mysiga study-dates. O förstås även haft studydates som har slutat med något helt annat än studerande haha. Jag har haft riktigt många klockrena utekvällar med Vasas alla härliga människor (även om minnena från dessa är lite suddiga på sina ställen). Jag har joinat ett och annat roligt studieevenemang. Jag har chillat med en del av dom personerna som betyder allra mest. Jag har insett att det där att finnas för varandra har fått en ny innerbörd för mig. Jag har kommit otroligt mycket närmre vissa personer. Jag har haft timtal av deeptalks. Jag har gråtit. Jag har skrattat (o många gånger även skrattat så mycket att jag gråtit). Jag har sysslat med en hel del galenskaper a la Emelie (men dom lämnas nog utanför bloggen hehe). Jag har konstaterat att det finns andra människor som är lika tokiga som jag. Ja-aaa. Som ni märker har nog hösten varit både det ena och det andra. PRECIS som det ska va!