Att vara aupair

VARNING LÅNGT INLÄGG!! Ett inlägg som jag nyss hade skrivit typ miljoner ord men som då försvann... Såklart!

Nu hade jag tänkt att mig att försöka sammanfatta min uppfattning av hur det är att vara aupair. Göra klart för er hur jag upplever det än så länge i alla fall, efter fem månader. Rätt sjukt att det redan är nästan fem månader sen jag åkte! Svårt att veta var man ska börja. Det viktigaste man kan säga om min uppfattning är i alla fall att vara aupair är inte alls som jag trodde att det skulle vara. Man kan försöka föreställa sig hur det är, men man kommer inte i närheten. Då hade jag ändå jobbat mycket med barn, testat att bo i en annan familj osv. Men jag förstod ändå inte hur det skulle bli. En del saker är bättre, andra sämre. Men det mesta är inget av det, utan bara annorlunda ^^


"Life almost never is what you thought it was going to be"


POSITIVT

  • Man får se ett nytt land och lära känna en ny kultur
  • Man får massor av nya vänner, några jag förhoppningsvis kommer behålla hela livet
  • Man får chansen till en extra familj (OBS endast bra om man gillar familjen)
  • Man kan gå en språkkurs och lära sig ett nytt språk
  • Man kan resa på sin lediga tid och se massa häftigt (I Schweiz finns massor att se!)
  • Man lär sig mycket om sig själv när man är borta från sin familj, sitt land och sin trygghet
  • Man mognar
  • Man får erfarenheter när det kommer till arbetet med barn
  • Man får andra erfarenheter i största allmänhet
  • Man har bättre väder än hemma xD
  • Familjen tar ibland med en på roliga saker
  • Man får träffa nya människor i största allmänhet vilket är jättekul
  • Ibland har man underbara stunder med barnen och gör massa kul med dem
  • Det är okej att leka eftersom man är med ett barn
  • Har man så tur som jag så hittar man en kyrka man älskar
  • Har man så tur som jag så har man inga problem att hitta någon att prata med heller <3
  • Just där jag är finns världens bästa aupairorganisation
  • I rätt familj så får man chansen till ett JÄVLIGT BRA år!!

 

NEGATIVT

  • Man jobbar ofta mycket, ibland onaturligt mycket till och med
  • I min första familj kände jag mig som en slav
  • Man gör ofta saker utan att få uppskattning för det
  • Det är lätt att bli utnyttjad eftersom man bor i familjen och därför alltid finns till hands
  • Man saknar hemma otroligt mycket ibland!
  • Om något man gör inte passar familjen så kan de slänga ut en från en dag till annan
  • Det är svårt att känna sig helt hemma i någon annans hus, även om de säger att man ska det
  • Det kan vara svårt att hålla tyst när man tycker att familjen gör något på helt fel sätt
  • Ibland är det svårt att komma in i en vardag, helt olik den man är van vid
  • Det är svårt att veta vad man ska ha för relation till sin värdfamilj
  • Barnen man tar hand om kan vara HEMSKA ibland
  • Det är otroligt svårt att jobba och bo i samma hus
  • Man känner sig sällan helt ledig 
  • Ens värdföräldrar behöver egentligen inte göra något snällt mot en
  • Värdfamiljen utnyttjar ibland det faktum att de vet att man inte kan säga nej till saker
  • Ibland är det svårt att ha sovmorgon ens på helger
  • Ens värdföräldrar förstår en inte alltid (ganska sällan kanske till och med)
  • När man inte är hemma så är det kanske svårt att hitta någon att prata med
  • Balans mellan värdföräldrarna och aupairen är nog svårt att få helt, man är ofta liiiite som en anställd
  • Man har alltid känslan att man kunde gjort saker bättre
  • Man undrar alltid vad familjen egentligen tycker om en
  • Man är rädd för att göra fel eftersom man då kan förlora jobbet så lätt
  • Så fort familjen gör något snällt så betyder det att man ska känna OTROLIG tacksamhet, att göra något snällt kan betyda att man får gå en halvtimme tidigare än gång. Att man jobbar över alla andra dagar missas lite bara
  • Alla snälla saker familjen gör används emot en vid ett senare tillfälle. "Vi har ju varit så snälla mot dig så nu måste du göra det, och det, och det"
  • Familjemedlemmars humör går väldigt ofta ut över en
  • Värdföräldrar (särskilt mammor) tar ibland ut sitt missnöje över livet på aupairen
  • Man blir ofta iblandad i familjens privata saker, oavsett om man vill eller inte 
  • Man inser att man inte alls fixar att säga nej till saker

 

KLASSISK AUPAIRHISTORIA (Tro mig, detta kan man få höra...)

Du är ju ändå hemma och gör ändå ingenting, kan du inte ta barnen då? Och när du ändå stryker barnens tvätt så kanske du kan stryka min blus också? Och medan du är i tvättstugan så är det ju inte så jobbigt att slänga in en tvättmaskin. Och i den här familjen hjälps vi åt med matlagning, så idag är det din tur. Och vi föräldrar är så trötta efter jobbet att du får lägga barnen. osv...


SÅ HUR ÄR DET DÅ FÖR MIG NU DÅ??

Idag har jag jobbat MYCKET. Började vid åtta imorse och passade Adam medan Anette gjorde sig i ordning. Vid strax innan nio var dom redo för att åka till parken på playdate, då fick jag alltså huset för mig själv. Men inte var det frid och fröjd för det. Nej för istället började jag storstäda, nästan hela huset faktiskt. Dammsuga, torka, putsa och fixa. Normalt inget jag ska göra men vi kom överens om att jag skulle göra det den här veckan. Tvätta två maskiner och hänga tvätt hann jag också. Var klar med städning lagom tills att dom kom hem igen, och medan Adam skulle gå och lägga sig så åt jag lunch. Sedan ställde jag mig och strök så där två timmar medan jag tittade på Criminal Minds. Och när strykningen var klar vid tre så var det dags för Anette att åka på ett möte och då hade jag Adam igen. Eftersom båda mina värdföräldrar inte skulle komma förrän halv sju typ så bestämde vi även att jag skulle stå för matlagning (jag erbjöd mig). Jag lagade världens godaste köttfärssås, med hjälp av Adam. Så förutom min halvtimmes lunch så har jag jobbat oavbrutet mellan åtta på morgonen och ca sju på kvällen...

Som ni kanske förstår på det här inlägget så är aupairlivet ingen dans på rosor. Man jobbar ofta väldigt mycket, det är svårt att passa in i familjen, det är svårt att känna sig som hemma, tufft att hitta balans i relationer, jobbigt att få vardagen att funka ibland och mycket mer. Och framförallt så är det långt ifrån den semester som vissa hemma verkar tro att man har. Men vet ni, jag är helt okej med att jag jobbade mycket idag, det gör mig inget alls faktiskt. Vet ni varför?? Det ska jag nu berätta för er!

1. Även om jag jobbade mycket så är jag inte ensam om det. Mina värdföräldrar gör lika ofta saker för mig. Jag jobbar men det gör dom också, vi hjälps åt helt enkelt.

 
2. De behandlar mig som en i familjen, inte som en anställd.
 
3. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att jobba extra idag, jag blev inte tvingad.
 
4. Jag får alltid uppskattning för det jag gör, alltid ett TACK. Idag tex så satt Anette vid middagsbordet och berättade för Pier hur mycket jag gjort idag och hur glad hon är att jag är så duktig. Beröm för min mat fick jag också.
 
5. Jag vet att det går åt båda håll. Gör jag något för dem så gör de något för mig tillbaka. Gör jag deras liv lättare så får jag tillbaka det i och med att jag alltid får ha vänner över, att jag kan vara sjuk utan att ha dåligt samvete, att jag får ledig om jag vill/behöver, att min familj kan bo här när de besöker mig, att jag blir hämtad om jag frågar om det eller vad som helst.
 
6. Egentligen är de dåliga sakerna fler men det är positiva saker som min familjs beteende som väger så mycket tyngre, därför känns det bra ändå!
 
Det är SÅÅ det ska vara att vara aupair. Det ska inte vara lekande lätt och semester, och att vara aupair kommer alltid ha sina svåra sidor. Men jobbar man mycket så ska man få uppskattning för det, man ska få något tillbaka. Man ska bli en del i en familj, bli rättvist behandlad och känna sig trygg. Det var nog min sammanfattning om det, även om jag säkert glömt mycket. Hoppas ni känner att ni förstår mer nu :)

Bilden har egentligen inget med inlägget att göra men detta kan finnas i en typisk dag för en aupair, matlagning med en snart 2 årig sötnos. Han fick en plastkniv som ser precis ut som en riktig, vilket han var överlycklig över. Att auberginen inte gick att dela på riktigt gjorde inte så mycket, han var med i alla fall ^^
 
 
 

Tomt på ord

Tänkte bara titta in och berätta att jag fortfarande lever. Var sjuk igår, därav dålig uppdatering. Just för tillfället händer inte mycket utan dagarna rullar på som vanligt. Alltså finns det inte mycket att berätta... Franskan går framåt vilket är kul. Vädret är fortfarande soligt och fint men nu börjar vi känna av kylan lite. Dagarna går till lek med Adam, städa, ta igen förlorad sömn och annat smått och gott.. 
 
Jag känner mig lite tom på ord, känns som att jag inte har nått att säga. Så helt enkelt; mitt liv rullar meb jag har ingen motivation till att skriva ^^ 
 
 
 

Vändpunkt

När man nått botten så kan det bara gå uppåt! Livet är en resa och den fortsätter även om man stöter på hinder 
 
 
 
Och med det säger jag godnatt! 
 
Visa fler inlägg