I'm only human

En låt jag lyssnat väldigt mycket på senaste tiden är Human av Christina Perri. Den är väldigt vacker men den har också en otroligt bra text. Något som jag känner igen mig mycket i och som berör mig väldigt djupt.
 
I can take so much
'Til I've had enough

Cause I'm only human
And I bleed when I fall down
I'm only human
And I crash and I break down
Your words in my head, knives in my heart
You build me up and then I fall apart
'Cause I'm only human
 
 
Jag har otroligt höga krav på mig själv. Jag vill kunna allt, jag vill vara bra på allt, jag vill klara allt själv, jag strävar efter att vara perfekt och hålla ihop varje minut. Mina höga krav och hur jag vant mig vid att vara, gör att jag måste hålla upp en fasad både mot mig själv, mot mina vänner, mot främlingar och kanske mot Gud. Inte någonstans känns det okej att bara bryta ihop, att gråta, att falla, att må dåligt, att vara dålig eller på något sätt visa upp att fasaden inte är hel. Jag tror att man alltid måste vara stark och framförallt tror jag kanske att det är vad alla andra tror och tycker om mig.
 
Jag har alltid varit en person som klarat av allt. Jag har varit duktig i skolan, jag har haft mina aktiviteter, jag har hjälpt till hemma, jag har varit aktiv i kyrkan, jag har hjälpt mina vänner osv. Jag har funnits lite överallt och jag har tagit på mig det mesta. Rent utåt sätt har jag fått det att se ut som att jag gör allt detta med enkelhet och har på så sätt skapat en bild av mig själv som någon slags superhjälte. Jag har alltid varit glad och social med folk. Har helst inte pratat om mina problem utan hellre tagit rollen som "hon med det stora leendet". Jag har tyckt om den rollen i stunden och utåt sätt njutit av att vara den personen. Men på insidan har jag kanske många gånger bara velat gråta när jag utåt sätt skrattat, velat be om hjälp när jag varit den som fixat allt, velat bryta ihop fullkomligt när andra kallat mig stark och velat skrika rakt ut att jag mår skit när andra påpekat hur härligt det är att jag alltid är glad.
 
Missförstå mig inte nu. Inte alla mina leenden är påklistrade, jag ÄR en person som väldigt ofta är glad. Jag tycker om att hjälpa folk, att ha mycket att göra och liknande. Men det är inte allt jag är. Jag har gått igenom ganska mycket i mitt liv. Jag har förlorat många människor, jag har mått dåligt över många saker och jag har haft många motgångar. Trots det så skrattar jag, pratar som vanligt och fortsätter i samma tempo som jag alltid gjort. Men våga inte tro att jag alltid är stark för det. Att jag nästan alltid ler betyder inte att jag alltid är glad, det betyder bara att jag inte vågar visa när jag är ledsen. Att jag klarar av att göra alla dessa saker på skolan och fritiden betyder inte att jag är någon slags allsmäktig gud, det betyder bara att det är det enda knepet jag har för att fortsätta framåt när jag mår dåligt. Att göra allt och jämt vara stark utåt sett är allt jag känner till. Men för den saken skull vill jag inte höra av alla att jag är stark, att jag är duktig och att jag kan så himla mycket. För det är just dessa ord som får mig att tro att jag måste vara så.
 
Men trots att det utåt sett oftast verkat som att jag kan allt, som att jag vet allt och som att jag alltid mår bra, så har det sällan varit hela sanningen. Det finns många saker jag inte är bra på och jag gör många misstag. Ibland känner jag mig helt lost och vet inte alls hur jag ska lösa saker. Jag gråter ofta och det kommer många stunder då JAG är den som bara vill ge upp. För jag är bara mänsklig.
 
 
 
 

Söndag och att vakna upp

Jag vaknade med ett ryck imorse av nått ljud, men kom aldrig på vad det var som lät. Jag var då helt dödstrött och visste varken var jag var eller vad som är upp och ner. Tog mig en bra tid att lokalisera mig och fatta om det var morgon eller fortfarande natt. Den här lilla detaljen om att man idag ställer om klockan hade jag totalt glömt så när min mobil och min klocka på nattduksbordet visade olika tider blev jag inte precis mindre förvirrad. Det tog mig typ en timme att minnas att det är sommartid från idag. Den här grejen med att ställa om klockan har jag aldrig riktigt fattat varför man gör. Jag vet att det är pga ljuset, men ändå. Känns extremt onödigt!
 
Morgonen blev ganska lugn sen när jag väl hade vaknat. Duschade och fixade lite. Gick sen ut på en liten promenad eller vad man nu ska kalla det. Mååååånga tankar snurrade i mitt huvud och jag försökte fundera på vad jag egentligen känner, det är inte alltid så lätt i min värld. Fick lite input från ett annat håll och redde ut vissa saker som inte var klara. Alla ord man får höra och vissa saker man måste inse är inte så roliga, men inte förrän man accepterar kan man förändra. Så förhoppningsvis kan något förändras nu, jag känner mig lite klokare i alla fall.
 
Eftermiddagen ägnades åt att titta på bilder från att helgen och att blogga. Såg inte skymten av min värdfamilj men det var ganska skönt, liksom få en liten paus. Efter det gick jag till westlake och det kom att bli ganska stort för mig typ. Har inte varit där nästan nånting på senaste tiden så bara att gå dit var ganska stort. Det var sen många ord som berörde mig och träffade väldigt rätt. Dagens worship var också otroligt bra med berörande låtar, vackert pianospel och fin sång. Jag grät nästan hela tiden faktiskt, men jag lät det bara komma. Fick så otroligt många tankar av allt jag hörde så tårarna blev lite sättet att hantera allt. Efter det var det en ur församlingen som kom fram till mig och frågade hur det var och frågade om han fick be för mig, det betydde mycket. Fortsatte att gråta och fick sen en lång varm kram av Hencca. När jag sen gick hem därifrån hade jag så mycket tankar och känslor inom mig att det var helt sjukt men kände mig ändå lycklig och stolt.
 
Hela den här dagen har handlat lite om att vakna upp. Från morgonens brutala uppvaknande, till förmiddagens samtal som blev ett Wake up call och till kvällen i westlake som fick mig att vakna upp på ett helt annat sätt. Jag har legat och sovit länge nu, men jag tror och hoppas att jag vaknat nu. Och det är jag tacksam för!
 
 
 

Lördag i Leysin

Lördag morgon och klockan ringde tidigt. Fredagkvällen blev sen så hade kanske sovit aningen för lite, som vanligt. Menmen när man vet att man har roliga planer så spelar det inte så stor roll. Gick upp och åt frukost, satte på skidkläder, packade diverse och sen begav jag mig ut. Planen var alltså en lördag i Alperna! Kändes minst sagt konstigt när jag kom ut. Då jag hyr skidor så kändes det ju inte riktigt som att det var skidåkning jag var på väg till, spelade liksom ingen roll att jag var klädd i skidkläder. Här där jag bor är det nämligen värsta vårvädret med sol och varmt så lite knäppt känns det ju! Egentligen är det just det som är så häftigt i Schweiz! Att man här kan sola och gå i linne, men bara drygt en timme bort så har man stora alporter där det är massor av snö ^^
 
Mötte upp Hencca och vi köpte lite matsäck. Sen tog vi ett första tåg till Aigle där vi sen bytte och tog tåget upp till Leysin. Jag hade fått två gratis liftkort av min värdpappa så det var helt perfekt att utnyttja dem igår. Trots att solen sken så var det ganska "molnigt"/disigt så vi var lite oroliga över vädret men sen blev det riktigt soligt ändå. Varmt i luften och riktigt skönt väder att åka skidor i. Efter 1 timme och 45 minuter var vi framme i Leysin. Där hade vi först lite svårigheter att hitta dit vi skulle men efter en liten stunds irrande hittade vi fram till skiduthyrningen och liftarna. Jag hyrde skidor och Hencca fixade med liftkort och annat, teamwork! I själva byn var det ingen snö alls och längst ner på bergen var det gräs så det där med skidåkning såg lite skeptiskt ut, men vi tog liften upp och där möttes vi av ett snölandskap. Det var inte så mycket folk skönt nog så vi hade backarna nästan för oss själva, perfekt! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter en stunds skidåkning hittade vi en liten mysig restaurang. Jag beställde pizza och dricka, Hencca fick tag på ett bord och solstolar. Folk tyckte nog det var lite kul när Hencca ogenerat frågar om dom är klara med sitt bord och sen "tar" det. Vi är nog ganska vågade och då syns man antar jag. Stället spelade musik så vi sjöng/dansade och njöt av solen innan maten var klar!
 
 
 
 
 
 
 
 
Mera skidåkning och upp så högt man kunde komma på toppen. Därifrån gick själva pisten ner till höger men vi tyckte det såg väldigt lockande att gå upp till vänster och kolla. Det satt ett band där som "stopp" men det var inte helt täckt och det stod inte att det var förbjudet att passera så vi plockade av oss skidor och gick upp i alla fall. Vi trodde att vi vant oss vid hur vackert Alperna är och att det inte kunde bli bättre än i Champery, men det vi möttes av här slog allting!! Snö och berg så långt ögat nog och samtidigt hade man en helt fantastisk utsikt över Genevesjön. Paradiset på jorden!! Och som vanligt, hur mycket jag än försöker förklara kan man inte förstå om man inte var där själv. Men det var väldigt vackert i alla fall! Så photoshoot here we come! Min kamera hade inget batteri men det gick bra med telefonen också! :D
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
PUSS
 
 
 
 
 
COOOOOOLASTE EVER!! :D
 
<3 <3 <3
 
Final picture!
 
 
När vi kände oss nöjda med alla fina bilder så åkte vi vidare. Åkte skidor, hade små pauser, njöt av solen, pratade om allt och inget och helt enkelt bara njöt av att vara just där just då. Leysin var en riktigt toppenort faktiskt! Inte så jättestor men då den "sitter ihop" med Les Mosses så finns det gott om pister att testa. Tyckte om att det var ganska lugnt och att det var familjärt. Inte så svår skidåkning men då det är så varmt så är snön i alla fall inte så bra, så det gjorde inte så mycket. Jag är inget skidproffs och har mina fysiska begränsningar ändå så det passade mig alldeles utmärkt!
 
 
 
 
 
 
 
Så småningom började vi känna oss klara med skidåkningen så vi tog oss ner till byn igen och lämnade först tillbaka skidor. Sen till frågan; vad gör vi nu? Efter sju kan vi åka tåg gratis så vi tänkte att vi ville göra det men det var några timmar tills dess. Hencca hade kollat upp att det skulle finnas pool och bastu nånstans så det var vi lite taggade på. Hencca som är den av oss som får stå för franskan fråga dem på skiduthyrningen och hela butiken skulle sen hjälpa oss att hitta till badet haha. Vi hittade fram men nu till problemet att vi inte riktigt var förberedda och hade med oss allt man behöver för att gå till simhallen. Krismöte 2.0!! Precis som det mesta annat så hittade vi vår egna lilla lösning och sen fick vi njuta av att simma och gå i bastun. Perfekt efter en dag i skidbacken!! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
Tog sen tåget hem och avslutade dagen med middag. Var fullkomligt dödstrött efter en tidig morgon och en lång dag. Dagen slutade inte alls som jag tänkt mig att den skulle, som vanligt nuförtiden. Dock har ju det en anledning så jag ska sluta skylla på något slags yttre kraft och istället se till att saker inte spårar ur. Lite av ett Wake up call, synd att man inte fattar utan att det blir så där menmen. Valde istället att fokusera på vår superhärliga dag, för trots allt så är det ju det som är viktigt! Tack Hencca för en toppenlördag!! <3
 
 
 
Det HÄR är vad jag minns och vad jag tänker på när jag behöver bli glad! :)
 
Visa fler inlägg