Emelies leende livsresa

Efter en smått kaosartad packning så var jag till slut redo att åka mot Finland igen i tisdags på dagen. Om man spolar tillbaka tiden några år så var allt med att resa en stor grej. Jag var alltid nervös/spänd, planerade långt i förväg, var alltid ute i extremt god tid samma dag osv. Nuförtiden är jag så van vid att flyga att jag oftast packar dagen före eller samma dag, jag har lärt mig vilken tid som är lagom att åka till flygplatsen och allt såntdär. I och med att resandet har blivit till vardag så börjar även hejdåna att bli därefter. Det är liksom inte längre konstigt att jag åker fram o tillbaka, och dessutom har jag vid det här laget landat så mycket i de flesta av mina relationer att jag vet att det är precis likadant när man ses igen, även om det dröjer. En rätt skön känsla!

 

Nu har jag redan hunnit vara i Vasa i fyra dagar sen jag kom tillbaka och den övergripande känslan är att det är sååå skönt att vara här igen. Få träffa folk man inte har sett på länge och att komma till lägenheten som verkligen har blivit mitt HEM. Sen jag kom tillbaka har jag hunnit lite allt möjligt. Städa/fixa i lägenheten, ta det riktigt lugnt och umgås med några av alla mina härliga vänner. I tisdags då jag kom blev det nästan direkt förfest och ollistisdag på äkta vasa-vis, underbar känsla att träffa folk igen och bara ha så där spontant roligt! I onsdags kom Casper på kaffe hit, i torsdags spenderade jag största delen av dagen med Martina och igår blev det lunch o kaffe med Erika. Mysigt att äntligen få catcha up med alla och prata face to face :D