Emelies leende livsresa

Efter två dagar utan massa planer så var jag mer än redo för att göra nånting i lördags och därför var det passande att jag och Nadja hade planerat in en liten roadtrip. Destinationen va Ajotilaisuus och racingbanan Kemora som ligger ungefär 2 timmar nordost om Vasa. Martinas hemmabana och hennes pappa var en av dem som ledde dagens event där företag hyr deras bilar och tävlar. Planen för vår del var väl mest att titta, men ett löfte om att sitta på när Martina kör lockade också med lite så där skräckblandad förtjusning. Så bilen laddades upp med godis och annan färdkost och sedan startade vår resa. Små vägar, diverse helfinska byar och en väldig massa träd passerade vi. O utan att köra vilse så hittade vi fram! 

 

Snöstorm, vind, regn, moln och sol. Växlande väder, o yes! 

Utan skylten hade vi aldrig hittat för man hade aldrig trott att något skulle ligga här långt in i skogen xD 

 

 

Fram kom vi och det krävdes ungefär tre sekunder för att vi skulle märka att vi inte passade in till hundra procent haha. När två lite halvvilsna och hysteriskt fnittrande flickor kliver in vid en racingbana så resulterar det nämligen i ganska många blickar. Tror alla finska män som egentligen var där för eventet undrade lite vad vi gjorde där. Men vad gör väl det? Som tur va kom hitta vi Martina rätt fort så då kände vi oss lite lugnare. 

Efter det ställde vi oss o tittade på när företagen tävlade. Vi konstatera rätt snabbt vid stängslet att bilarna åker snabbt och skrämmande nära, men lite lockad blev man ändå. Det såg riktigt roligt ut att få köra. Dock nöjde jag mig nog ganska bra med att fotografera det hela, för det är också lite av en utmaning. En lunch, träffa Casper, en massa bra talks och att titta på medan Martina testade sin nya bil hann vi också med. 

 

Stunden vi var både nervösa och supertaggade inför kom förstås också; att få åka med! Hade förberett mig på att jag skulle sitta livrädd hela turen men tvärtom så njöt jag. Är det nån jag litar på i en bil så är det nog Martina och det va härligt att få dela hennes intresse en liten stund. Så med ett stort leende på läpparna tittade jag fascinerat och med skräckblandad förtjusning på banan som svischade förbi, hastighetsmätaren och allt hon gjorde i bilen. Det hela hamna till och med på listan över härligaste sakerna jag gjort. Adrenalinkick much! Trodde aldrig jag skulle tycka om att åka i en bil så mycket att jag i smyg redan längtar efter nästa gång jag får komma dit :D 

 

O för er hemma i Sverige som fortfarande har svårt att tro att jag varit på en racingbana så kommer här en hel hög med bilbilder: 

 

Gamla fina volvo kanske också charmade en svensk lite grann ^^

 

 

Gamla tävlingsbilen aka Martinas kärlek

 

Getting ready!! När hon kommer upp i närmre 170 km/h på en liten bana och tar kurvorna i ganska skrämmande hastighet så känns det lite skönt att veta att hon i alla fall har hjälm, lite nackskydd och sitter fast ordentligt.

 

Varför ha en bil när man kan ha flera? ;) 

 

 

Nya tävlingsbilen! 

 

Så här nöjd och glad va jag efter dagen! En spontan och annorlunda dag, som kanske inte hör till Emelie Anderssons vanliga lördagsrutiner. Men som jag sagt förut är det alltid lika kul när man får träffa vänners familjer/vänner, dela deras intressen osv. Att få spendera dagen med två av mina närmsta vänner kan inte bli annat än bra. Så tack Nadja för godisfrossa, musik på högsta volym, bästa samtalen och riktigt bra roadtrip. O tack Martina för att du vill dela med dig av din värld till din halvvilsna stockholmare :)