Nu är jag hem hemma

Första dagarna i Sverige har varit rätt så intensiva. Mycket program rent fysiskt men sen också massa känslor, intryck och saker att ta in. Har haft folk hemma men även varit ute o träffat folk en hel del. Plus däremellan fixat diverse och umgåtts med familjen hemma. Om det är alla känslorna som tröttar ut mig vet jag inte, men när jag väl har lagt mig i sängen på kvällen har jag oftast somnat direkt. O shit va de har varit skönt med sovmorgon haha. 

På sex dagar har jag hunnit en massa olika saker men även ta det bara lugnt och landa lite också. Har handlat julklappar, hälsat på jobbet o träffat kollegor och underbara barn som ja saknat såå, haft kompishäng me Elina o Ulrika, träffat vännerna på spelkväll i kyrkan, hängt med släkt, haft lite julfika med familjevänner, ätit lunch med Alva, bakat, lagat mat o fixat inför julafton, gjort chokladhus med Olivia och mycket mysigt! Känslan att träffa dessa underbara människor efter mer än fyra månader är obeskrivlig. Jag är lycklig :) 

De flesta härliga återseenden saknar bilder men de andra bilderna får tala: 


Hjärtballong! 

Världens bästa lillasyster <3 

Aska och Soty hade kanske saknat mig lite också 




Kolla våra skills! 



Kockdemonstration för mig som älskar köksredskap :P 


Med syster, mamma o kusin :) 

Movienight 


Min lilla Alvis! Bästa extrasystern man kan ha <3 

Nu e också bästa brorsan hemma från Teneriffa! Nu kan vi umgås på riktigt istället för genom våra partysnaps ^^ 

Att va i Sverige igen känns otroligt dubbelt. På ett sätt är allting bara precis som vanligt men å andra sidan så är det faktiskt en omställning. Jag har visserligen alltid varit en ganska känslosam människa men att komma hit har nog ändå väckt mer känslor än jag trodde. Sååå lycklig att träffa alla igen att jag nästan gråter. O ändå så känns saker så konstigt och ovant. Hade nästan glömt hur man gör med sl-korten, hittar inte i mitt eget kök och i butiken är jag nästan lite förvirrad. Stockholm känns sååå stort och på tunnelbanan o på stan tycker ja att det är hysteriskt mycket folk. Utan att jag har tänkt på det så har jag ju vant mig vid Vasas storlek, butikerna där, maten där, vännerna där, barerna där, havet där, lägenheten där osv. 

Så fast det här alltid kommer vara hem hemma så är det ju inte riktigt mitt nuvarande hem. Min familj och alla fantastiska vänner här kommer alltid vara en väldigt stor del av MIG. Hur länge vi än är ifrån varandra så finns vännerna här kvar och med dem är inget förändrat. Men de flesta här är inte riktigt en del av min vardag eller mitt liv just nu. Jag har flera hem och flera platser där jag har mina viktigaste människor. När jag är i Vasa så längtar jag efter vännerna här och nu när jag är här så kan jag komma på mig själv med att sakna vännerna i Vasa. En del av mig känner mig lite kluven och det känns som att jag liksom alltid saknar någon. Samtidigt vet jag precis var jag har dom som betyder något. O nu när jag är här på jullov så inser jag hur lyckligt lottad jag är som har flera hem. Är så glad att alltid kunna komma hem hem och det här kommer nog alltid vara platsen jag kommer tillbaka till. Men after all känner jag att Vasa är där jag hör hemma just nu. O det är också en rätt härlig insikt ;)