Emelies leende livsresa

Processen att söka utbildning i Finland och flytta dit har varit väldigt lång, och den har varit som en enda bergochdalbana. Tanken att plugga i Finland kom nån gång i mitten av gymnasiet. Jag var på en föreläsning där bland annat en finsk barnmorska pratade om hur finska barnmorskors jobb sprider sig över hela världen för att dom gör något föredömligt. Jag fick läsa om att barnmorskeutbildning är bäst där i hela världen. Gud va spännande! Någon seriös ide och plan var det verkligen. Snarare en orimlig och ganska oseriös dröm. 

 

Jag glömde bort det där med Finland och tänkte inte så mycket på det under varken tiden i gymnasiet eller precis efter det. Sen kom året igen där jag träffade en massa finska och finlandssvenska människor, särskilt Hencca brukade prata om att Finland är så bra. Så nånstans väcktes tanken där igen. När jag sen åkte hem och började tänka mer på det så insåg jag att jag verkligen ville söka till Finland. Jag vill se ett nytt land och delvis ny kultur, jag ville försöka lära mig ett nytt språk, jag ville få en superbra utbildning och jag ville helt enkelt få en riktig utmaning! Men skulle jag våga!?! :O 

 

Till slut valde jag bort Arcada i Helsingfors för språket och för att jag ville till något annat än storstad. Istället blev valet Novia i Vasa. Sökningaprocessen var otroligt tuff! Att orka läsa två tjocka böcker inför intagningsprovet samtidigt som jag hade jobb, mående och massa annat var stundtals ganska omotiverande och jobbigt. Mycket var oklart inför sökningen och personalen på novia var svåra att få kontakt med. Samtidigt visste jag inte alls vad som väntade om jag skulle flytta till Vasa, det var så overkligt allt. Det resulterade i att jag inte alls visste om jag ville dit ibland trots att jag hade drömt om det. 

 

Dagen för provet kom i alla fall! Jag var galet nervös såklart. På den skriftliga delen var vissa frågor otroligt svåra men over all så kändes det ganska bra. På intervjun kändes det som att jag klarade mig hyfsat bra, jag kunde ändå svara på alla frågor. Men å andra sidan vet man ju inte alls vad dom söker. Men oavsett om jag skulle komma in eller inte så var det såååå skönt att provet var över. När jag var där för provet så blev jag oplötsligt också klar över att det var just där jag ville gå. En otroligt skön känsla! :) 

 

När jag kom hem så gick veckorna och sen plötsligt en dag i början av juli fick jag på mejl och post att jag hade kommit in! Hallelujah! Jag blev nog allra först mer chockad än glad, var sista veckan så himla inställd på att inte komma in. Kändes overkligt att det faktiskt gick ändå! Efter någon dags funderande så tackade jag ja! Nästa Vasa baby!!! :D 

 

Fortsättning på storyn kommer någon annan dag då jag har internet. Då ska jag berätta om flyttförberedelser, tankar inför flytten och annat. Nu lyfter alldeles strax mitt plan. Så häftigt att jag åker mot mitt nästa hem, ett ställe där jag troligtvis ska bo minst 4,5 år. Beslutet att plugga i Vasa har som sagt varit en bergochdalbana. Men nu har jag klivit på så då är det bara att njuta av turen ^^ 

 

Aska ville åka med <3

 

Flyttanmälan 

 

NU ÅÅÅÅKER JAAAAG!!